söndag 19 januari 2014
SÖNDAG, SNART MÅNDAG
SöSista riktigt lediga dagen av två möjliga mellan två terminer. Hade kunnat vara mitt jullov. Det börjar liksom kännas i kroppen att den sällan går på lågvarv och alltid förväntas vara redo, min arma rygg är konstant spänd och om jag någon enstaka gång får massage gör det så ont att jag skrikandes får be hen att avbryta. LoGiSkT oCh Så DeT sKa Va AnTaR Ja. Fattar fan inte att höstterminen börjar i september, slutar i slutet av januari för att sedan med en helgs varsel övergå till vårtemin som abrubt slutar i början av juni. SEN TRE MÅNADER "SEMESTER" SOM MAN ÄR TVUNGEN ATT JOBBA RÖVEN AV SIG UNDER FÖR ATT EVENTUELLT HA RÅD MED DEN DÄR ÖVERHYRAN FÖR STUDENTLÄGENHETEN TILL KATTLÅDA. Kanske lite mat och toalettpapper så att man kan hålla tarmen igång och slippa gå in i duschen och tvätta röven så fort man har skitit. Mitt förslag är att ta (JA TA DEM FÖR FAN) två-tre veckor av "sommarlovet" och slänga in dem under julspektaklet. Lura mitt enkla sinne. Ge mig lite enkelt hopp och livglädje.
tisdag 14 januari 2014
SLEMTENTA
Såklart jag återupptar mitt sviktande intresse för att skriva dagbok när jag egentligen borde skriva klart min hemtenta(!!!!!!!!!!)! Vet inte hur många bloggar jag startat genom åren för att sedan radera, eller hur många inlägg jag skrivit men skitit i att publicera. (Mvh, poeten)
Till detta inlägg hör alltså min oförmåga att knapra fram de sista meningarna på min hemtenta. Jag finner ett sådant växande ointresse i min kropp att jag hellre lägger mig ner och dör än skriver om en enda jävla sjukdom till. Vad har jag gett mig in på, och är det värt att hoppa av efter två tredjedelar av en utbildning jag själv valt när faktum är att jag har mindre tid framför mig än bakom mig innan detta helvete är slut? JAG VET INTE. Sluta fråga mig! Jag har inga jävla svar!
Hjälp mig istället att fundera över var min My Little Pony-häst tog vägen den där solskensfyllda eftermiddagen i lekställningen -96. Gick tillbaka och letade svinlänge men hittade den aldrig. :( Har förföljt mig sen dess...
Till detta inlägg hör alltså min oförmåga att knapra fram de sista meningarna på min hemtenta. Jag finner ett sådant växande ointresse i min kropp att jag hellre lägger mig ner och dör än skriver om en enda jävla sjukdom till. Vad har jag gett mig in på, och är det värt att hoppa av efter två tredjedelar av en utbildning jag själv valt när faktum är att jag har mindre tid framför mig än bakom mig innan detta helvete är slut? JAG VET INTE. Sluta fråga mig! Jag har inga jävla svar!
Hjälp mig istället att fundera över var min My Little Pony-häst tog vägen den där solskensfyllda eftermiddagen i lekställningen -96. Gick tillbaka och letade svinlänge men hittade den aldrig. :( Har förföljt mig sen dess...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)